• Kunskap i ryggsäcken

    Personerna försöker få mig att lämna området. För man vill uppenbarligen inte ha en ”luffare” på platsen. Jag är dock fullt medveten om mina rättigheter och påtalar dessa flera gånger. Men de fyra personerna vill inte kännas vid allemansrätten utan kräver att jag avlägsnar mig. Dom har heller ingen anknytning till platsen utan springer markägarens ärenden. Var det så här det kändes att vara luffare under tidigt 1900 tal? Var det så här man behandlades?  Var det så här man var jagad och betraktad? Som något farligt ?

    Lite då och då går jag ut på luffen. Astrid Lindgrens film ”Rasmus på luffen” har sedan barnsben inspirerat mig och fått mig att ibland vilja göra det. Jag packar då ryggsäcken och ger mig ut på landsvägarna. För att byta skog och fjäll mot att trampa grusväg är för mig är ett sätt att slappna av. Man går dit vägen leder och du behöver inte tänka så mycket på terrängen utan vägen leder dig i blindo.

    Jag har precis läst Viktors inlägg här på Friluftskanalen, om att lyxa till sina vandringar. Och med det i tanken så packar jag med lite extra komfortabla produkter i ryggsäcken. Vilket är ännu en fördel med att gå på landsväg. Du kan bära lite mer otympligt.

    Ivung, Thomas. On the road. 2019

    När kvällen kommer så hittar jag en udde med en liten sandstrand nedanför som sticker ut på sjön Näs. På denna hittar jag en perfekt plats för min hammock. På andra sidan sjön ser jag två hus men i övrigt är det inget som påvisar mänsklig aktivitet här. Så med allemansrätten i åtanke slår jag upp lägret för kvällen. Jag ser till att inte skada eller förstöra och veden jag samlar in är fallna smågrenar som inte påverkar miljön av att plockas.

    Det är en härlig sommarkväll och fullmånen lyser upp sjön där fiskarna leker för fullt. En fiskgjuse jagar över sjön och verkar ha sitt hem straxt bakom mitt läger. Jag går dit och spanar för att se så att inte jag är för nära och stör dess boplats. 

    Ivung, Thomas. Fiskgjuse. 2019

    Faktafel och icke existerande lagar

    Jag sitter nu i min campingstol på stranden och har en liten brasa bredvid mig. Det är en sådan där tyst och lugn kväll där man bara fastnar med blicken och blir sittandes.  Hägern hojtar till i bland men i övrigt är det bara tyst.

    Tystnaden bryts dock när en liten motorbåt med fyra personer i sig kommer in i månens sken. Båtens förare kör in så långt mot mig som det bara går utan att stöta på grund. Jag hälsar och påtalar vilken fin kväll det är i tron om att det är fiskare. Men deras inställningen är dock barsk och fientlig. Dom hälsar heller inte utan påtalar att jag måste försvinna från platsen och inte är välkommen där. Jag frågar givetvis varför så är fallet ?

    Dom hävdar att dom går markägarens ärende och att denne inte vill ha främmande människor på sin mark. Det spelar i denna stund ingen roll alls att jag försöker påvisa att jag inte är där för att förstöra eller på annat sätt skada ägarens mark, Utan de fyra personerna rabblar på ett fientligt vis massa faktafel och refererar till lagar som inte existerar. 

    Ivung, Thomas. Fullmåne. 2019

    Den inre advokaten vaknar

    Gubben (jag) surnar då till lite och jag fick antagligen till en sån där överdriven försvarsadvokats-ton i rösten när jag förklarade allemansrätten för personerna i båten. Dom blev nog lite tagna av mitt tal och byter fientligheten mot en lite mildare ton när dom frågar vad jag har för avsikt med mitt besök. Jag visar då upp min kikare och en bild på fiskjusen från min kamera som en sakframställan i denna ”medborgarrättegång”. Samtalet lättar då ytterligare och jag får till och med tips om en havsörn som slagit sig till ro i området varpå de fyra puttrar iväg efter beröm åt min hammock och en lyckönskan för inför natten. 

    När jag sitter där i campingstolen igen så tänker jag på situationen. Jag tror deras fientlighet byggde på att dom tog för givet att jag var där med ”onda avsikter” och att dom inte var vana med att människor rör sig där kvällstid. När jag med kunskap och medvetenhet om mina rättigheter kunde påvisa mitt syfte med att vara på platsen, och att jag även kan och följer mina skyldigheter så byttes fientlighet mot ett förvisso kort men trevligt avslut där alla var nöjda. 

    Har ni inte kollat Friluftskanalens film om allemansrätten så gör det nu. Kunskap och fakta är något som gynnar både dig och andra. 

    Ivung, Thomas. Reflektion. 2019

    Efter en skön natts sömn vaknar jag till en lite mer mulen morgon även om sjön ligger lika vackert där med morgondis över sig. Jag har inte kvällen innan varit så noga med att spänna min hammock, så under natten har den glidit närmare marken och komforten kanske inte är tipptopp. Men ett bra liggunderlag och just nu kanske världens skönaste sovsäck gör det svårt att kliva upp. 

    Ivung, Thomas. Hängmattan. 2019.

    Gå på luffen på riktigt

    Efter någon timmes dagdrömmande så är det dags att äta en lättare nudelfrukost och packa ner campen. Jag vandrar vidare ut med landsvägen och slutligen kommer jag till min destination som är mina svärföräldrars hus på landet. Där ligger en vedhög som ska huggas. Men först får jag en välbehövlig kopp svart kaffe av värden (svärmor). Sedan är det bara att börja arbeta.

    Efter ett par timmars vedhuggning så ropas det att maten står på bordet. Baconlindad kyckling och rostad potatis kanske skulle ses som extra lyxigt för en luffare, men jag klagar inte.

    Efter mat så är det åter lite jobb kvar men nu kommer familjen ut och jag får hjälp av barnen att stapla veden. Tanken var att jag sedan skulle gå hem till Mullsjö igen men vedhuggningen tog ut sin rätt och jag är inte svårövertalad när familjen erbjuder mig en plats i bilen. 

    Ivung, Thomas. Lumberjack. 2019

    Jag kanske inte gör mig förtjänt att kalla mig ”luffare” men det är många gånger jag funderat på om det i modern tid skulle kunna fungera att gå på luffen. På riktigt alltså. Skulle människor våga släppa in en främling? Skulle man mötas med skepsis och fientlighet? Ju mer jag tänker på det ju mer blir jag sugen på att verkligen testa att bara packa det nödvändigaste och ge mig ut på vägarna.

    Vad tror du? skulle det fungera ? 

    Vi ses där ute 

    Omslagsbild: Ivung, Thomas. Fågeslskådning. 2019.