• Ultralätt eller Ultramysigt?

    De behöver i och för sig inte alltid vara antagonister, men inte så sällan är de faktiskt varandras raka motsatser. Jag vill slå ett slag för några extra kilon i packningen, för är det inte så att en kåsa med rödvin är extra njutbart framför en knastrande eld med fjällen som bakgrund? Det tycker åtminstone jag!

    Vadå, ska vi packa tyngre? “Jaha”, kanske du tänker. Men vill vi inte minimera vikten på packningen så det inte blir så jobbigt. Visst är det inte superkul att bära en alldeles för tung packning, men låt säga att du planerar att åka till fjällen och vandra. Vad vill du ha ut av fjällturen? Nu kan du och jag ha olika mål men för mig är svaret alltid givet. Oavsett om det handlar om fiske, jakt eller vandring så är jag ute för att njuta. Det är grundstenen till mitt friluftsliv. Njutning.

    I kombination med att jag söker njutning så gillar jag också mat, och jag ska berätta en sak för er: Det går alldeles utmärkt att göra en risotto på trangiakök och till den är det ju en baggis att fräsa på några bitar ryggbiff. Enkelt och gott. Vill du inte släpa med dig arborioris ut bland renar och ljung så finns det genvägar. Men snälla, packa inte bara frystorkat! Ge dig själv utrymme att få frossa i livets goda. Det är värt det. Jag lovar!

    En upplevelse och ett minne

    Jag har några anekdoter på lager angående mat till fjälls men ett minne som ligger mig kärt är ett som jag och min fru delar med hennes bror och hans fru. De gick åstad och gifte sig och vi tycker det är sååå tråkigt att ge bort nån alldeles-för-dyr-men-jättefin vas som ska stå och samla damm någonstans. Vi vill ge något mer värdefullt. En upplevelse och ett minne. Nu kan det ju vara lite vanskligt ifall planen misslyckas och vasen kan då vara ett säkert kort men vi gillar att chansa lite, så vi gav bort en “all inclusive fjälltur”.

    Vi bokade ett datum, de fick ta med sig sin egen personliga packning och så skulle vi fixa resten. Sagt och gjort: vi sågs, hoppade in i bilarna och rullade iväg i nordvästlig riktning. Från parkeringen så väntade sen en sju kilometers vandring till platsen vi valt som basläger. De var lite fundersamma över maten och om de inte skulle bära något men vi insisterade på att det var all inclusive och då bär vi givetvis också upp allt.

    Tungt men värt mödan

    Visst var det tungt men när vi väl nådde vårt mål som låg vid en liten nöd/övernattningsstuga och min frus svägerska ser tomma vinflaskor som lämnats kvar så var det värt det. För i samma andetag som hon beklagar sig över att de lämnats kvar (de är ju givetvis mycket lättare på vägen ner) så undslapp hon sig en lätt suck med orden: ”Men tänk om man hade orkat bära med sig en flaska vin!”

    Vi smålog och svarade att det är vansinnigt att hålla på och släpa med sig vinflaskor upp till fjälls, speciellt när man kan ta med sig en box istället. Det tål att sägas att fjällturen blev en succé. Förutom att vi lyckades pricka in helt magiskt väder så frossade vi i god mat och njöt storartat mitt i vår fantastiska fjällvärld. Svetten på vägen upp har jag inget minne av men däremot så kommer jag ihåg att sockerkakan vi bakade till efterrätt var grymt god! 

    Vad ska vi tänka på?

    Om vi går till det rent praktiska finns det givetvis begränsningar ifråga om packning. Det ska rymmas och ryggsäcken ska sedermera också bäras till slutmålet så ta inte ut svängarna allt för mycket. Men jag vill inspirera dig till att våga testa. Förhöjer det njutningen på turen så är jag positiv till ökad packning. Såklart så finns det tillfällen då det blir praktiskt omöjligt att ladda på hur som helst men många är tillfällena då det faktiskt finns utrymme för att lyxa till det lite.

    En annan aspekt att ha i åtanke är hållbarhet på råvarorna. Jag brukar själv se till att äta köttet tidigt under turen ifall vädret är varmt för att vara säker på att inget blir dåligt. På kortare turer har jag tagit med en liten mjuk kylväska för att kunna utöka livslängden på maten och då brukar grädden och köttet åka där. Grädden är givetvis till desserten, så nu kanske du funderar på hur man vispar grädde på fjället? Bunken och ballongvispen får stanna hemma och istället tar vi med en liten plastpåse. Häll i grädden, blås upp påsen, knyt igen och skaka den som en maracas. Så enkelt är det. Du ser, med lite finurlighet och en vilja att bryta några svettdroppar mot en god bit mat senare så anser jag att du enkelt kan förhöja njutningen på din vandring.

    Vi har nu avverkat några av de hinder som står mellan oss och en lyxmiddag utanför tältet. Finns det något mer? Ja, det gör det faktiskt. Jag skulle vilja påstå att det största hindret är lättviktskulturen med det oerhörda utbudet av frystorkat och att det har blivit lite häftigt att vandra lätt, snabbt och långt. Blir en fjälltopp vackrare för att du tog dig dit snabbare? Jag har då aldrig märkt någon skillnad i alla fall.

    Lidin, Kristian. Resan är målet. 2018.

    Häftigt att vandra lätt.

    För en tid sedan så antydde en bekant till mig att han inte tyckte att jag hade lika mycket kunskap som honom när det kommer till att vara i fjällen. Jag konfronterade honom och frågade vad han egentligen menade och han svarade lite undvikande: ”Njae men man kan väl säga att jag är lite mer hardcore än dig.” Vad han egentligen menade kan jag bara gissa. Men om jag ska tro något så handlar det om hans vana att aldrig packa så mycket mer än en Snickers och sedan gå i timtal kontra min tanke att det är rimligt att ta med en liten muurikka och kött på turen. Det är just den här machokulturen jag tror kan sätta käppar i hjulen för många. Fjällturen blir inte häftigare för att du inte packar ner någon mat och sen går väldigt långt.

    När du står där på fjällstationen och ska ge dig ut så är det svårt att inte påverkas av de människor som packar ultralätt och går jättefort. Nu är det såklart inget fel i det och alla har vi våra olika anledningar till att vara ute. Men jag önskar att alla ska få vara ute på sina egna villkor. Jag kan bara tala för mig själv och jag har gjort alldeles för många idiotturer där vi tillryggalagt långa sträckor på för lite mat för att kunna konstatera att det för mig är häftigare att packa ner det lilla extra.

    Lidin, Jenny. Kraften i kokkaffe. 2018.

    Att lära sig genom sina misstag.

    I kontrast till gåvan som var vår all inclusive fjälltur så kan jag berätta om när jag och min kusin gick upp på Kebnekaise. Vi planerade på en höft, slängde in grejorna i bilen och lämnade Östersund med riktning Kiruna. Kartan köpte vi på fjällstationen i Nikkaluokta där vi fick frågan om hur länge vi skulle betala parkering, vi betalade till nästkommande kväll och sen gick vi. 12.00 lämnade vi Nikkaluokta för att två mil senare vara framme på Kebnekaises fjällstation. Där slängde vi i oss lite makaroner, hängde på oss ryggsäckarna igen och fortsatte vidare uppåt.

    Vid 01:30 så stod vi på Sveriges tak. Trötta, hungriga och med en utsikt som helt och hållet hade blivit insvept i dimma hundra höjdmeter innan vi nådde toppen så vände vi nedåt. Vi slog upp tältet, sov några timmar och fortsatte sedan tillbaka mot Nikkaluokta. Där båten (ja man kan ta båt sex km av sträckan om man vill betala för det) gick iland så satte vi oss och käkade några kalla varmkorvar innan vi lastade på säckarna igen och fortsatte vandringen den sista milen. Slutligen så nådde vi parkeringen där vi tog en välbehövlig dusch innan vi rattade bilen hemåt.

    Glöm inte bort att njuta hela vägen.

    Var vandringen upp på Kebnekaise en bra fjälltur? Nej, inte det minsta. I jämförelse med färsk parmesan och rödvin så bleknar minnet av Sveriges högsta berg till förmån för njutarturer där fokuset ställts på upplevelsen istället för toppen. Missförstå mig rätt, min fjälltur tillsammans med min kusin är ett väldigt kärt minne men själva turen i sig tjänar mer som avskräckande exempel än en manual för hur man bäst njuter av våra fjäll.

    Poängen blir således att precis som att kokkaffet måste få tid att sjunka efter uppkoket för att smaka bäst så måste du göra likadant med din fjälltur. Låt det få ta lite tid, packa ner godsaker och varför inte en bok eller en kortlek? Med rätt grejor i säcken så blir upplevelsen maffigare i takt med att ryggsäcken blir tyngre. Packa på dina villkor och låt inte någon annans ide om vad som är rätt eller fel, tungt eller lätt få avgöra hur du väljer att genomföra din vandring.

    Det slitna uttrycket att låta resan vara målet är någonting vi borde ta fasta på. Vi gjorde fel på vår resa till Sveriges högsta topp då vi bara hade toppen som mål. Om du också bara siktar in dig på att nå toppen så kommer du, precis som vi gjorde, missa så mycket annat. Det här gäller både i livet och på fjället. Låt resan vara en del av målet och du, se då till att njuta av den där resan!

    Omslagsbild: Lidin, Jenny. 2015.

    1 Kommentarer

    Välskrivet och bra, innehåller mycket poänger. Ämnena du tar upp kan var för sig diskuteras i all oändliget. Att låta var sak ta ta sin tid är väldigt viktigt, inte minst för sin egen upplevelses skull. Det är så många intryck som går oss förbi bara för att man har för bråttom. Nå toppen, ta en bild, åka hem. Ja vissa personer gör så. På fjället liksom samhället i stort rör sig olika personligheter. Allt i från solitären, prylnörden till en och annan Stughitler. Många har sin referens och sätt att göra saker på. Det är av yttersta vikt att man hittar sitt eget, på sitt sätt och sin egen takt. Som sagt går att prata om detta i evighet. Tack inlägget.